spelpausspelgransersjalvest
break
24 tim paus
pokercasinosports

Blackjack - Historik

 

Blackjack - Hall of Fame

År 2002 övertalade Max Rubin Barona Casino i Lakeside i Kalifornien att upprätta en Blackjack Hall of Fame. Mellan 2003 och 2015 har 20 personer blivit invalda i Blackjack Hall of Fame (inkl. en grupp på personer 2008, de s.k. Four Horsemen of Aberdeen). Blackjack Hall of Fame är en paradox - det är den största äran inom blackjack men samtidigt strider det mot de flesta professionella blackjack-spelares mål om att förbli anonyma. Den bästa beskrivningen av Hall of Fame-medlemmarnas prestationer finns att läsa på Arnold Snyders Blackjack Forum Online. Böckernas publiceringsdatum avser första tryckningen.

Al Francesco (2003) – Pionjär inom lagspel.

Peter Griffin (2003) – Matematiker som utvecklade metoder för att utvärdera korträkningssystem. Författare av Theory of Blackjack (1979).

Tommy Hyland (2003) – Lysande professionell blackjackspelare och legendarisk lagspelare.

Arnold Snyder (2003) – Lysande professionell blackjackspelare och författare till åtskilliga inflytelserika böcker och artiklar, samt en ledande resurs inom blackjack, Arnold Snyders Blackjack Forum Online.

Edward O. Thorp (2003) – Allmänt respekterad som korträkningens urfader. Hans upplagor av Beat the Dealer (1962) blev bästsäljare, och beskrev grundläggande strategier och metoder för korträkning. Han utvecklade sina system medan han var professor vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) och hans böcker beskriver hans första försök att använda sina datortestade system på casinon. Hans berömmelse under 1960-talet ledde till spelets popularitet, även om casinobranschen betraktade honom med misstänksamhet.

Ken Uston (2003) – Enastående professionell blackjackspelare och författare. Hans bok The Big Player (1977) berättar öppet om hans äventyr inom casinovärlden som en korträknande och lagspelande professionell blackjackspelare.

Stanford Wong (2003) – Ypperlig professionell blackjackspelare, analytiker och författare. Hans bok Professional Blackjack (1975) hade enligt Arnold Snyder en "stor inverkan på seriösa spelare eftersom den gav korträknare en enkel med ändå kraftfull metod för att attackera de 4-kortleksspel som hade tagit över i Las Vegas. Många proffs tänker fortfarande på korträkning som "före Wong" och "efter Wong".

Max Rubin (2004) – Grundaren av Blackjack Hall of Fame och grundare av och värd för den årliga Blackjack Ball. Innovatör inom lagspelsstrategier. Författare till Comp City (1994).

Keith Taft (2004) – Uppfinnare och innovatör inom datorstöd för blackjack, decennier innan smartsphones.

Julian Braun (2005) – Matematiker och dataingenjör vars program användes för att utveckla de ledande korträkningssystemen i den första generationen av dataåldern. Enligt Blackjack Hall of Fames Arnold Snyders Blackjack Forum Online: 'Hans program användes för att utveckla alla Lawrence Reveres system samt systemen för Hi-Opt. Av de professionella spelarna 'före-Stanford Wong' (proffsen som spelade innan Wongs Professional Blackjack släpptes 1975) använde de flesta antingen Thorps Ten Count, Thorps Hi-Lo, Hi-Opt I, Hi-Opt II, Reveres Point Count, Reveres +/-, eller Reveres Advanced Point Count. Dessa var de populäraste och mest använda systemen under cirka tio år och Julian Brauns program användes för att utveckla alla.' Författare till How to Play Winning Blackjack (1980).

Lawrence Revere (2005) – Banbrytande författare till (Playing Blackjack as a Business (1969)) och utvecklare av korträkningssystem.

James Grosjean (2006) – Enastående professionell blackjackspelare. Hans bok Beyond Counting(2000) som inte trycks längre säljs för minst $2 000. Han har själv publicerat en utökad version (kallas även Exhibit CAA efter den benämning hans bok fick som bevisföremål i ett rättsfall som han lyckades vinna mot flera casinon) som han endast säljer till personer han känner personligen. Den anses vara den mest avancerade manualen som finns för blackjack.

John Chang (2007) – Enastående professionell blackjackspelare och en manager för MIT:s blackjacklag.

Four Horsemen of Aberdeen (2008) – Roger Baldwin, Wilbert Cantey, Herbert Maisel och James McDermott. 1956 och 1957 publicerade de den första grundläggande basstrategin. Detta var en milstolpe inom spelets historia som lade grunden för de senare strategisystem, och även en anmärkningsvärd prestation i matematik eftersom allt gjordes med vad som motsvarar en miniräknare. Medförfattare till Playing Blackjack to Win(1957).

Richard W. Munchkin (2009) – Enastående professionell blackjackspelare, författare och analytiker. Författare till Gambling Wizards (2002).

Darryl Purpose (2010) – Lysande professionell blackjackspelare.

Zeljko Ranogajec (2011) – Framstående professionell blackjackspelare. Anses som en av världens största casinospelare inom high-stakes, och satsar uppskattningsvis mer än en $1 miljard per år-

Ian Andersen (2012) – Banbrytande författare till Turning the Tables on Las Vegas (1976) och Burning the Tables on Las Vegas (1999).

Robert Nersesian (2013) – Advokat i Las Vegas i Nevada, känd för att företräda casinospelare i avgörande domstolsbeslut mot casinon.

Don Schlesinger (2014) – Allmänt erkänd som en ledande analytiker och författare till blackjacksystem och böcker, framför allt de många upplagorna av Blackjack Attack (1997).

Strategitermer för blackjack

Basstrategi – Den optimala metoden för att spela blackjack utan att räkna kort; när spelaren ska ta kort, stanna, dubbla, splitta, ta försäkring eller ge upp baserat på spelarens och dealerns kort. Roger Baldwin, Wilbert Cantey, Herbert Maisel, och James McDermott (också kända som the Four Horsemen of Aberdeen) bekräftade den första versionen av basstrategin 1956-1957 genom att använda miniräknare. Basstrategi kan variera i olika situationer beroende på casinots regler för att dubbla och splitta, och om dealern måste stanna eller ta kort på soft 17.

Räkna kort – Det finns många metoder för att hålla koll på vilka kort som spelats (och vilka som därmed finns kvar) i en pågående kortlek eller sko. Den generella teorin bakom att räkna kort, som sedan länge är matematiskt bekräftad, är att om en relativt stor andel av ess och tio-kort (tia, knekt, dam och kung) finns kvar i leken är det till fördel för spelaren. Grundläggande korträkning går ut på att spelarem gör en plus/minus-räkning varje gång ett tio-kort kommer upp jämfört med när en trea, fyra, femma eller sexa kommer upp. Korträkningssystemen blir mer komplicerade om de dessutom innehåller ess, kortlekspenetrering, olika värden för vissa kort, och insatsnivåer. Målet med korträkningssystemen är att kunna identifiera när en kortlek eller kortsko är gynnsam eller ogynnsam och justera insatsen (och ibland basstrategin) efter detta. Strategin att ändra insatser dämpas i praktiken av casinots misstänksamhet mot korträknare.

Lagspel – När en grupp blackjackspelare maximerar gynnsamma förhållanden genom att ha spelare som spelar för små belopp och håller löpande räkning vid flera bord. När sammansättningen av de ospelade korten är gynnsamma signalerar de till "storspelaren" som förflyttar sig mellan borden och spelar för höga insatser. Liksom de andra metoderna som involverar korträkning är lagspel helt lagligt, men motarbetas av många casinon.

Blackjack i filmer och böcker

21 (film, 2008) – Filmen är baserad på Ben Mezrichs roman Bringing Down the House, en fiktiv version av upplevelserna för MIT:s blackjacklag.

Beat the Dealer (bok av Dr. Edward O. Thorp, först publicerad 1962) – En bästsäljare om de grundläggande blackjackstrategierna, korträkning och Dr. Thorps egna erfarenheter från när han testade sina akademiska teorier i casinon tillsammans med erfarna spelare som gav råd och finansierade hans forskning.

The Big Player (bok av Ken Uston, 1977) – Den första boken som avslöjade den hemliga världen av korträknare och lagspelare för allmänheten. Boken kombinerade Ustons strategier och analyser med äventyr i casinon.

Bringing Down the House (bok av Ben Mezrich, 2002) – En bästsäljande bok som baseras på upplevelserna för MIT:s blackjacklag. Boken anses i allmänhet vara icke-fiktiv men den innehåller ändrade namn, påhittad dialog och hopsatta karaktärer, och vissa av händelserna är anpassade för att bättre passa historien. Grunden till filmen 21.

Baksmällan (The Hangover, film, 2009) – Komedi om en svensexa i Las Vegas. Filmen innehåller en scen där Alan (spelad av Zach Galifianakis), i strid med hans i övrigt komiska beteende, spelar blackjack briljant, räknar kort och vinner stort. 

Heat (film, 1986) – Action-äventyrsfilm med Burt Reynolds som livvakt i Las Vegas. Visar scener där Reynolds vinner och förlorar stort på blackjack. Baserad på roman och manus av den kända författaren William Goldman.

Rain Man (film, 1988) – Kritikerrosad film med Dustin Hoffman och Tom Cruise. Filmen vann fyra Oscar 1989 för bästa film, bästa manus, bästa regissör och (Barry Levinson) och bästa skådespelare (Dustin Hoffman). Berättelsen handlar om två bröders resa över USA med Hoffman som ett institutionaliserat autistiskt geni och Cruise som en egoist som tidigare varit omedveten om sin brors existens. De stannar i Las Vegas där de bor på Caesars Palace och Raymond (Hoffmans karaktär) använder sina matematiska och mnemoniska fömågor för att vinna på blackjack.

Största vinsterna i blackjack

Don Johnson, VD för ett företag som utvecklade program för hästkapplöpning, vann $15 miljoner på blackjack mellan december 2010 och april 2011. De casinon som förlorade pengar var Tropicana ($6 miljoner), Borgata ($5 miljoner), och Caesars ($4 miljoner), alla i Atlantic City i New Jersey, USA. Han lyckades förhandla fram gynnsamma villkor på casinon på grund av de stora summorna han spelade för: 20% rabatt på sina förluster, upp till $100 000 insats per hand, splitta och dubbla upp till 4 gånger och kravet att dealern måste stanna på soft 17.

Kerry Packer, en australiensisk mediamiljadär som var känd som 'King of the Whales' på casinon i hela världen på 1990- och 2000-talet. Det är bara vissa detaljer i historierna om hans största vinster och förluster som kan verifieras. Någon gång 1995-1997 vann han en gigantisk summa i blackjack på MGM Grand i Las Vegas. Genom att spela på sex händer för $200 000 (eller $250 000) per hand lyckades han vinna $20-$40 miljoner. (En publicerad rapport berättar att hans vinststreak varade i 40 minuter.) Hans framgångar sades vara anledningen till att casinot Aspinall's fick stänga 1990. En nyårsafton under 1990-talet vann han $8-$10 miljoner i blackjack på Hilton i Las Vegas, vilket påverkade casinots resultat så pass mycket att deras chefer inte fick sin årliga bonus det året. Han var även känd för att ge extravaganta belopp i dricks vilket har bekräftats av casinochefer efter att han dog 2005. En gång lämnade han $1 miljon i dricks på The Mirage. Vid minst ett tillfälle bad han servitrisen att ge honom summan på sitt huslån (som visade sig vara $150 000) och så betalade han av det.

Roliga fakta om blackjack

Anonyma spelare

På grund hur misstänksamt casinon behandlar professionella blackjackspelare, brukar de flesta framgångsrika spelarna undvika publicitet och att bli igenkända - en praxis som gör det svårt att verifiera deras resultat, eller ens deras identitet. Den bästsäljande författaren och spelaren Ian Andersen (Turning the Tables on Las Vegas, Burning the Tables on Las Vegas) är till exempel helt okänd. Han har skrivit böcker under pseudonym i nästan 40 år. Hans bild har aldrig dykt upp offentligt. Även de bästa proffsen och insiders i blackjackvärlden har ingen aning om hur han ser ut, vad han heter eller hur man kan kontakta honom,

Kungen av spelare

Den australiensiska blackspelaren Zeljko Ranogajec sägs vara världens största casinospelare. Hans totala insatser har beräknats uppgå till ca $1 miljard per år.

Mannen som (nästan) ruinerade Atlantic City

Don Johnson, VD för ett företag som utvecklade program för hästkapplöpning, vann $15 miljoner på blackjack mellan december 2010 och april 2011. De casinon som förlorade pengar var Tropicana ($6 miljoner), Borgata ($5 miljoner), och Caesars ($4 miljoner), alla i Atlantic City i New Jersey, USA. Han lyckades förhandla fram gynnsamma villkor på casinon på grund av de stora summorna han spelade för: 20% rabatt på sina förluster, upp till $100 000 insats per hand, splitta och dubbla upp till 4 gånger och kravet att dealern måste stanna på soft 17.

Grosjean

James Grosjean, en superb professionell blackjackspelare och teoretiker, är en av de hetaste författarna inom förlagsbranschen. Hans bok Beyond Counting (2000) säljs för minst $2 000 till boksamlare. Han har senare själv publicerat en utökad version, som även kallas Exhibit CAA, efter bokens benämning som bevisföremål i ett rättsfall som han vann mot flera casinon. Enligt ryktet säljer han endast boken till personer som han känner eller som blivit rekommenderade av pålitliga källor.

Blackjack Ball

Max Rubin har varit värd för den årliga Blackjack Ball sedan 1997. Den äger rum på en hemlig plats och förenar världens elitspelare under en kväll av samtal och tävlan, och inval av en ny medlem i Blackjack Hall of Fame. (Fotografering är ej tillåtet.) Deltagarna tävlar i en serie hårda prov som testar deras tekniska kunskaper, korträkning, avancerade strategier samt kunskaper inom historia och trivia för att vinna den åtråvärda Grosjean Cup. Priset namngavs efter att Blackjack Hall of Fames James Grosjean vunnit tävlingen tre gånger och därefter förbjöds från att tävla. Andrapriset kallas Munchkin Award efter Hall of Fames Richard Munchkin som kom på andraplats i tävlingen tre gånger innan han också förbjöds från att delta.

MIT:s blackjacklag

Detta är tekniskt sett en missvisande benämning. Det fanns flera blackjacklag kring MIT och de bestod i allmänhet inte av MIT-studenter. (De flesta universitetsstudenter är för unga för att lagligt spela på amerikanska casinon.) Under många år fanns det flera lag (ibland samtidigt och ibland omedvetna om varandras existens) av blackjackspelare i Boston-området. Med den disciplin och intelligens som krävs för att organisera och driva ett lag, är det inte konstigt att flera av ledarna och de ursprungliga medlemmarna hade studerat vid MIT. Den informella rekryteringen ledde till att även andra studenter eller f.d. studenter deltog.